Resebrev 2 – Hello Cambodia!

(2003-12-09)

Hejsan,

sedan sist har jag nu påbörjat turen mot Bangkok.

Vi är en liten grupp på 6 personer inklusive reseledaren. En tjej dök aldrig upp i Ho Chi Minh City

I HCMC hände inte så mycket mer än att jag har sett ytterligare delar av staden. Bland annat krigsmuseumet där de speglar vissa delar av kriget. Givetvis mycket ur vietnamesernas syn… men man kan lugnt saga att det är en skrämmande del av var moderna? historia. Tortyr, kemiska vapen etc var vardag för många under de aren. Nog om det för nu.

Vädret blev varmare de sista dagarna vilket gjorde det lite för varmt att vara i en stad. Hotellet som jag bodde på under de sista två nätterna hade i vart fall en pool, liten och inomhus – men en pool varje fall. Vilket var ganska OK att svalka sig i.

Trafiken blev också lite bättre… mest beroende på att det stod en polis lite har och där och hade koll på att man (dvs bilister/mopedister) stannade på rott… nja hyfsat i vart fall. Och detta bara för att SEA Games pågick för fullt.

Gissa vilket liv det blev när Vietnam vann i fotboll… visste inte att man var så galen i fotboll… men nu vet jag. Och då blev trafiken 10 gånger värre, det gick knappt att ta sig över gatan då alla skulle ut på sin moppe och tjoa.

Första riktiga dagen på turen gick till Chu Chi tunnlarna. Tunnlarna användes under kriget. Västerlänningar var för stora för att komma ned i gångarna så det var ett ganska effektivt satt att förflytta sig. Totalt har de hittat över 250 km tunnlar. Tunnlarna i sig kunde vara i tre våningar, den första 3 meter under jorden. I tunnlarna fanns Även inbyggda fällor om en västerlänning mot alla odds skulle tas sig ned.

Efter tunnlarna för vi vidare till vart hotell, vilket visade sig vara en halv byggnadsplats och resten hotellrum som var si så där. På eftermiddagen för vi till en berg som heter Black lady och som är ca 980 meter över havsytan. Det som är lite kul med berget är att det är det enda berget som finns just där så det sticker ut från slätterna rätt ordentligt.

Efter ”bergsturen” blev det dags för lite andlighet, besök i ett tempel med en gudstjänst som man inte förstod så mycket av… sång och tre bugningar… ny sång och tre nya bugningar – så där höll man på en halvtimme sedan var det slut. Templet var buddistiskt.

Idag har vi tagit oss över gränsen in till Kambodja – och jag sitter just nu i huvudstaden efter att ha intagit dagens middag. Skall strax bege mig till hotellet för att vila ut efter Kambodjas hemska vägar. Det tog oss cirka 4 timmar att passera 12 mil… fick höra att man bara har två typer av gropar i vägarna… stora och väldigt stora…. Fast man skall inte klaga – tydligen så har vägarna förbättras markant de senaste aren, samt att det inte är regnperiod.

För att glädja er därhemma lite… dagens väder i Pnomh Penh har varit grått och ösregn…. men varmt 🙂

I övermorgon far jag vidare upp till Siem Riep och Angkor wat men först skall ett besök på Killing Fields klaras av… men mer om detta nästa gång.

Ha det gott och varma kramisar från

Anette i Kambodja.