Resebrev 3 – Kambodja del 2

Hej igen,

har nu fått se lite mer av Kambodja än senast…

I onsdags förmiddag var vi iväg till en fd skola som under tiden för Pol Pot gjordes om till ett fängelse. Alla utom 7 som kom dit dog också där eller ute på Killing Fields.

Man gick tillväga enligt följande… först en ”snäll” utfrågning… svarade (sk erkände sina brott) man där så blev man skickad direkt till Killing Fields… erkände man inte – så blev man torterade tills man gjorde så och därefter skickad till Killing Fields… erkände man aldrig så blev man torterad på ett utstuderat och grymt satt i fängelset. Ca 17000 personer blev på detta satt dödade.

Även vakterna, många gånger barn i tioårsåldern, blev dödade i fängelse. Ett års tjänstgöring – sedan kom nästa omgång vakter. Det första de fick göra var att skjuta de föregående. Allt för att Pol Pots ”hemligheter” inte skulle spridas. Efter ett är så visste man ju allt för mycket…

Befolkningen av Kambodja bestar i dag av 54% kvinnor.

Åldersfördelningen ganska sned då 50 % av både man och kvinnor är under 17 är. Totalt dödades 3 miljoner människor under Pol Pot aren.

Det första man gjorde var att rensa ut alla lakare, intellektuella etc som erkände att de var sådana personer.

Hela familjer utrotades… bl a nämndes en hög person i regeringen som Pol Pot tyckte inte var med honom längre. Han tog då hela familjen, grävde ned dem så att endast huvudet var ovan jord och därefter körde över dem med en vägskrapa 🙁

Minnesmonument för de som dog på fältet. I monumentet finns en stor del av skallar som har hittats från detta Killing Fields förvaras. Några få västerlänningar hittades och enligt uppgift har de överlämnats till respektive hemland.

Under eftermiddagen – som var egen tid – agnade jag mest åt att vandra runt lite i staden. Fram tills dess att det var happy hour på FCC (Foreigner Correnspondence Club), trevligt. Efter det var vi iväg till var guides hem där vi fick avta en akta kambodjansk måltid. Mycket trevligt och annorlunda.

Var guide i PP var förresten en av de som var med under kriget. Förlorade 5 familjemedlemmar och arbetade själv på fatet. Arbetsdagar på 15/20 timmar var inget ovanligt – inte ens för barn som han då var (mellan 6-9 är). Vid 12 års ålder var man skyldig att bli soldat.

I torsdags tog vi morgonflyget upp till Siem Riep och Angkor Wat. Totalt tillbringades tre intressanta dagar där. Mycket tempel förstås… men Även lite annat.

Första dagen tillbringade vi genom att åka ut till Angkor Wat, tempelområdet – som någon så någon gång – är lika stort som Stockholm till ytan. Om jag inte minns så berättade var lustiga guide att det var 49 tempel inom området. Fler finns troligen som ännu inte har upptäckts.

Vi besökte ett av de största och vandrade vidare runt. Varmt och solen gassade rätt ordentligt… lunch och en verkstad för fattiga barn där de lärde sig hantverk och ytterligare ett tempel på eftermiddagen.

Fredagen – upp tidigt – bussen gick 0445 från hotellet. Detta för att vi skulle se solen gå upp över det berömda templet som heter samma som hela området kallas i daglig tal – Angkor Wat.

Därefter till ett litet museum om landminor. Konsekvenserna av landminornas förödelse är väldigt tydliga i Kambodja då det är många människor som saknar en arm, ett ben…

De håller fortfarande på och röjer minor för fullt då det är ganska vanligt att nya går av och skadar fler människor.

EM fri – övriga i gruppen tog det lugnt med lite shopping och vila – medan jag tog en tuk-tuk tillbaks till området för ytterligare tempel.

Sista dagen – dags för det sista templet på var agenda och eftermiddagen för vi till sjön som heter Seang ??? (Tonle Sap) någonting. Oavsett om jag har daligt minne för namn eller ej så är sjön Sydostasiens största sötvattenssjö. Vi för igenom en fattig by och fick se lite hur de lever. Tragiskt – men ändå lärorikt.

Något som fascinerar mig är att många trots fattigdom har en TV. Fick sedan förklaring då jag frågade. 1993 skänkte bl a USA en mängd gamla svartvita TV-apparater som endast går på batteri till landet. Blir lite mer begripligt då. Bor i ett hus som är mer hål en täckande men ända ser att man har en TV….

Jag har inte skrivit något om hur jag tycker att det har varit att vara i Angkor Wat. Svart att satta ord på det. Det är en otrolig upplevelse. De har gjort så otroliga saker för så länge sedan. Man kommer till ett fattigt och underutvecklat land och så finns dessa otroliga rikedomar, Detaljrikedomen på vissa tempel är fantastisk. Många foton blev det…..

Jag ångrar definitivt inte att jag för till Angkor. Rekommenderar verkligen ett besök om man befinner sig i Sydostasien och har tid och ork att ta sig hit. För att få ut något av besöket bor man dock ha en guide med sig eller en bra bok… kanske fungerar – men det går ju inte att jämföra riktigt.

Var guide var jätteduktig – om än lite för engagerad och detaljrikedomen i hans berättelse var enorm. Man orkar bara att ta till sig en viss mängd information.

Däremot har jag tagit mängder av foton… gissa om jag börjar inse fördelarna med digital fotografering… (för er som inte vet så köpte jag en ny leksak innan jag för – Digitalkameran!).

Vidare om Angkor Wat, ett inträdespass för tre dagar kostar hela 40 dollar. Vilket är ganska mycket i detta land. Och intäkterna går givetvis till ratt instans…

…. skulle man tro. De går till Vietnam. Detta kommer sig av att de en gång (kommer inte ihåg vilken av alla krig det handlade om) hjälpte Kambodja att få fred.

Tank er själva om intäkterna av Sveriges största turistattraktion (vilket de nu månde vara) skulle gå till ex Norge…

Igår kväll var i på en konsert på barnsjukhuset i Siem Riep. Det var en schweizisk lakare som spelade chello och berättade en hel del om hur det fungerar på sjukhusen i detta korrupta land. För mycket korruption är det från polis, lakare till i princip var man.

Mycket grundar sig på att t ex en läkare tjänar 20 dollar per månad. I snitt kravs det 250 USD för att försörja en familj (har man räknat fram). Ja, vad gör man? Jo säljer medicin svart, fel medicin, tar extra betalt av patienterna osv för att kunna överleva själv…. tank er själva 20 USD per manad för en lakare… det är något annat än vara löner…

Prisläget – på marknaden kan du avta en måltid inkl dryck för 1,50USD, på restaurang allt från 3USD och uppåt. Beror på vart du går och vad du vill ha.

Valutan är 1 USD och uppåt. Under en dollar är det Riel som galler 1USD = 4000 riel. Lustigt, men det fungerar.

Så nu sitter jag i huvudstaden PP igen. Skall strax iväg och avta lunch och därefter till The Royal Palace and the Silver Pagoda. Lite sightseeing och sedan… vet jag inte så mycket. I morgon far vi vidare söder ut till Kampot.