Färdväg: Den bästa beskrivningen är lånad från researrangörens hemsida: Intrepid.

Den femte september så sken äntligen solen över Hong Kong igen. Vaknade tidigt och tog en rask promenad ned till hamnområdet. På vägen ned håller ett antal Hong Kong-bor på att värma upp inför dagen med ett Tai Chi pass i en park. Trafiken är relativt lugnt. Dock är det lika fuktigt som tidigare, men det gör inte så mycket då solen tittar fram.

Klockan 1100 är det dags att lämna hotellet och promenera till busstationen för att lämna Hong Kong och bege oss till ”det riktiga Kina”. Bussen vi åker är en buss i linjetrafik så när vi kliver på så finns det bara enstaka platser kvar, vilket innebär att vi får sprida ut oss bland lokalbefolkningen. Detta är ett moment som några i gruppen inte uppskattar. (Får jag höra senare).

Bussen tar oss till gränsen där vi först får kliva ur bussen, inklusive packning, passera steg 1 i gränspasseringen.
Kliver på en ny buss, packa in bagaget igen, ett par minuter senare så är det dags för steg 2 i gränspasseringen.
Kliver på ytterligare en buss, packar in bagaget igen, dags för koll av bagage. Någon fastnar för en väldigt noga kontroll av innehållet.

Nu är vi äntligen klara med gränspasseringen! Nästa buss är också en lokalbuss, men det är endast ett mindre antal (mindre än fem) kineser på bussen. Detta ger oss gott om plats att sprida ut oss, skönt!

Bussresan  tar ett par timmar och för oss till tågstationen (i staden vars namn jag inte kan komma ihåg) där vi tar tåget till Guilin. Detta är vår första tågresa och vi skall åka nattåg och då i klass ”hard sleeper”.

Hard sleeper innebär att sex personer delar utrymme, trevåningssängar. Man blandar män och kvinnor utan någon som helst åtskillnad. Inga dörrar finns till respektive ”rum”. Det innebär att man kan se alla sovande människor om man så önskar.

Man har en egen bädd med lakan, täcke och kudde. Allt känns fräscht.

Toalett finns i var ände av tågvagnen och är alltid squat (stå). Tvättrum (tre handfat i rad) finns i ena änden. Jag tycker att toaletterna höll förvånansvärt hög renlighetsgrad. Det var värre i Vietnam och kan vara ännu värre i Sverige. De var för det mesta rena och fria från lukt. Vid något tillfälle var det någon som inte spolat ordentligt… men det fanns ju alltid flera toaletter.

Klockan 2200 släcks ljuset i vagnarna för då är det sovdags. Det finns mindre lampor tända så att man hittar rätt om man är ute på vift. Restaurangvagnen stänger vid 2400, om man sitter kvar där för en öl eller två. Vilket är lätt gjort i trevligt sällskap. Då är det inte så lätt att hitta rätt för somliga…

Rökning var endast tillåten vid utrymmet mellan vagnarna. Ingen rökte inne i själva vagnen, vilket var jätteskönt. Ett antal personer gick runt med sina vagnar och sålde allt från tandkräm, handdukar till varma nudlar eller annan mat. Öl hade de också – om ej så kall som man kunde önska. Men man kan ju inte få allt här i livet.