Sov uselt denna natt, cirka två timmar. Upp fem igen för nu skall vi iväg på på lejonpromenaden och avfärden är klockan 0615. Men först måste vi packa ihop alla våra prylar och lämna dem på nästa ”truck”.

Vi skall också packa ihop det tält vi har haft i två dagar, men det finns ingen plats att lägga dem (madrasser i en leråker är inte så bra för dem som skall sova på dem nästa gång) för ingen av våra ledare är närvarande. Vilket innebär att vi åker utan att ha gjort det jobbet och överlåter det till de som är kvar. (Jo, jag hade pratat med dem dagen innan så det visste om problemet).

Snurrigt? Följande är vad som gäller här (den korta versionen). Vår ”truck” skall nu vända åter till Johannesburg och med dem skall tälten med. Vi skall ny byta ”truck” till den som kom från Cape Town. Men den senare är inte tom då alla de ännu inte har flyttat sina prylar till sin nästa ”truck”. Vår grupp hamnar på detta sätt i ingemansland. Ganska irriterande men jag har beslutat att lägga det åt sidan för nu.

Vi träffar dagens guide och far mot gränsen till Zimbabwe. Ja, jag får med ytterligare ett land ;). Vi checkar ut från Zambia och in i Zimbabwe (nytt visum a 30 USD). Vi åker nu till the lion encounter där vi kommer att få träffa livs levande lejon öga mot öga.

Vi börjar med att få en introduktion om vad de gör och varför de gör det. Bland annat har antalet lejon i det fria minskat dramatiskt (är inte helt säker på siffrorna) i Afrika från 39000 till 13000 på 30 år. De vill föda upp lejon som skall sättas ut i det fria. Lejonen delas in i olika grupper som motsvarar olika stadier i deras liv, från det att de föds till det att de är redo att släppas fria.

De får lära sig att jaga själva. I det sista stadiet får de inte träffa människor. De berättade också att de lejon som vi skulle komma att träffa idag skulle stanna kvar för att få lejon och att deras barn aldrig skulle träffa människor på samma sätt som dessa har gjort.

De är noga med att berätta att vi aldrig får vara rädda för dem eller visa det. Om de försöker göra något skall vi använda en pinne som vi skall vifta med framför deras munnar. På detta sett avleds deras uppmärksamhet. Nyfikna djur med andra ord.

När turen börjar så går vi femton besökare på rad med våra guider lite runt om. Helt plötsligt hör vi ett lejon ryta och komma rusande emot oss. Försök att vara helt lugn då om ni kan. Han (de var tre hannar som kom att träffa) stryker sig mot några av oss (bl a mig) innan guiderna fångar hans uppmärksamhet på annat. Enligt dem var han bara kelsjuk. En volontär som jobbade där berättade att hon aldrig varit med om det tidigare.

Promenaden varar cirka en timme och vi får många tillfällen att studera de lekfulla lejonen på nära hand. Vi får gå med dem, hålla i svansen om vi kan, och klappa dem från öronen och nedåt.

Klockan nio får vi frukost och kan därefter få  se filmen de gjort om träffen. Den kan införskaffas för 40 USD vilket vi kunde för dagen innan också om vi ville (vilket jag inte har gjort för jag tycker inte att det är värt de pengarna).

När vi är klara där far vi till marknaden i Victoria falls (staden heter så). Enligt vissa så är det en av de bästa marknaderna i Afrika. Dock rekommenderas jag att inte gå själv så jag har sällskap av tre stycken från turen, Katrina, Sharleen och Scott från Australien.

Marknaden består av två rader med täta stånd och väldigt idoga säljare. Titta här, köp av mig. Något litet – mina barn har inte fått mat på några dagar. Dina skor är blöta du kan byta dom mot en stengiraff… och så vidare. Ja, det ville byta allt man hade och stod i. Många frågade efter sockar.  Jag har inte köpt något för jag tycker att jag har för mycket prylar redan nu att frakta runt. Väntar hellre tills jag kommer lite närmre slutmålet eller om jag hittar något jag verkligen gillar.

Efter marknaden gick vi vidare till Victoria fallen och så nu har jag sett fallen även från Zimbabwe-sidan. Även denna dag regnade det så det var ganska disigt. Men fallen är mastiga och vi kunde även se var vi startade forsränningen dagen innan. Jag kunde då konstatera att vi började precis efter själva fallen vilket jag inte visste tidigare.

Promenad över gränsen och bron över floden tog oss åter till Zambia och en taxi tog oss åter till campen.

Jag är nu supertrött och vi går till trucken och får möjlighet att hämta våra prylar men först skall vi försöka hitta ett tält för natten som vi skall sova i. Katrina (som jag delar tält med) och jag hittar ett. Det luktar skunk pga all fukt och är smutsigt inuti. Jag orkar inte flytta in mina prylar utan bestämmer mig för att ta boken till baren och sätta mig att läsa. På vägen dit bestämmer jag mig för att uppgradera mitt boende till ett för campen fast tält med riktiga sängar och elektricitet. Det första tältet jag får ger mig en chock.. när jag försökte tända lampan så fick jag en stöt som heter duga. AJJJJJJ…..

Jag byter tält och det känns genast mycket bättre. Uppgraderingen kostar mig 30 USD per natt men jag känner nu att jag är garanterad en bra natts sömn vilket jag är i stort behov av denna dag. Jag är nu trött och börjar bli grinig också (har inte bara med trötthet att göra utan även med strulet med bytet av tält och ”truck” också).

Jag äter middag vid sju och går och lägger mig vid halvtio och sover hela natten fram till åtta på morgonen. Så himlans skönt!!!!!

2007-12-20