Saigon eller Ho Chi Minh City

(2014-07-27 – 2014-08-01)

Vad heter staden egentligen? Vad menar jag med egentligen? Jo, vad säger de själva i Vietnam? Jag ställde frågan i Hanoi och där var svaret Saigon, så nu använder jag det namnet mest.

Dagen då vi skulle flyga hit blev lite mer resdag än vad jag hade tänkt mig. När vi kom fram till Da Nangs flygplats så upplevde jag den mest som kaotisk. Mycket folk och ingen visste var man skulle, folk som tränger sig i köer, putter sig fram (tror de i alla fall att de skall kunna) osv.

Vi kom i alla fram till slut till vår incheckningsdisk och blev incheckade. Fick då en ny tid för boarding av planen. Ingen stans på flygplatsen kunde jag vid denna tid läsa mig fram till informationen – jag hade dessutom kollar internt precis innan incheckningen då jag saknade informationen. Ja, ja flyget hade ändrat avgångstid enligt deras egen personal. Det gjorde man 1142 med en ordinarie avgångstid på 1420. Varför skriver jag det här då? Jo, för att om man reser i Vietnam och har anslutningar att passa så är det bra att vara medveten om att förseningar/flytt av tider för inrikesflygen är inte så ovanliga. Även kompisen som reste dagen innan hade en försenad flight från Da Nang.

Vi kom i alla fram välbehållna och jag hade bokat transport då jag inte orkar engagera mig på plats alla gånger (även om jag vet att det oftast är enkelt – men men så är det för oss).

Vi kommer fram till hotellet och får ett rum på fjärde våningen. Det spelas musik så det låter på tok för mycket i rummet och sedan kan jag ju tillägga att jag inte gillade den sk utsikten. Med lite vänlig önskan och klagan om rummet så blev vi uppflyttade sex våningar till våning 10. Nu har vi ett rum som inte har någon insyn – på nära håll i alla fall. Det är betydligt tystare från omgivningen.

Hotellet är bra men lite väl lyhört. Om de som bor i grannrummet går på toaletten och pratar där inne så kan vi höra vad enda ord. Vi bor i en gavel så vi har bara en granne.

Det var ett tag sedan jag var i Saigon första gången, vintern 2003. Andra gången var för cirka ett och ett halvt år sedan och då var vi aldrig inne i distrikt 1 utan stannade i närheten av flygplatsen.

Staden har förändrats och jag tycker att den har tappat en hel del av sin småstadskänsla och är på väg mot en ”riktigt” storstad. Här bygger man i de centrala delarna (till skillnad mot Hanoi där kärnan är oförändrad). Många höga hus har det blivit och det byggs lite här och var. McDonalds har under 2014 kommit till Vietnam och vi har besökt en av restaurangerna. Det gjorde vi redan första kvällen då jag hade lovat sonen McD så snart vi kom till en plats där McD finns. Smakade som vanligt.

Vi har vandrat runt i staden, besökt några nya shoppingcentra, Parkinssons varuhus osv. Det är ofta ganska dyra butiker lite som det är i Siam i Bangkok. Det är lätt att börja fundera på skillnaderna mellan de två stora städerna i Vietnam, Hanoi och Saigon. Vilken är bäst är det säkert någon som kommer att fråga mig och ja, det beror ju naturligtvis på vad man vill ha.

Hanoi behåller sin kärna (hoppas och tror jag) medan Saigon utvecklas till en modern stad där det gamla inte kommer att vara lika synligt.

Coca colan (light 33 cl burk) är billigare i Saigon, kostar cirka 9 000 dong, i Hue kostade den oftast 15 000 och i Hanoi 12 000. Givetvis finns det variationer i alla tre orterna men för att ha något att jämföra med så blev det Coca Colan som jag direkt kan komma ihåg ungefärliga priser.

Vi var även nere vid floden och där var en markant skillnad mot förra gången (skall se om jag kan hitta lite bilder 2003 och 2014 för att få en jämförelse). I horisonten ser jag flera höga bostadshus(?) och bebyggelsen som jag minns från andra sidan floden var helt borta.

Både i Hanoi och i Saigon finns det trafikljus. I Hanoi var de mest ett ljusspel som visade att det nu kan komma bilar/moppar från andra gator.

I Saigon stannar man oftast för rött ljus och man får som fotgängare vänta in grönt ljus. Men förvänta dig inte att bilarna som skall över just du skall gå skall stanna för dig. Nej, nej för så är det ju nästan aldrig. Nästan aldrig säger jag för idag (29 juli) har två taxichaufförer stannat och släppt fram oss.

Det är fler bilar här och det en annan känsla över staden än i Hanoi och för den delen hur det var för drygt tio år sedan. En sak som är positiv är att mopedisterna är vänligare mot oss fotgängare när vi är ute i trafiken. Det är lättare att ta sig fram när de kommer – ja förutom när de väljer att gena på trottoaren då förstås. De tycker inte om att bli fotade när de kör på trottoaren har jag upptäckt :-).

Den 30 juli anslöt vi oss till en tur till Mekongdeltat utanför Saigon.

Vi blev hämtade på hotellet vid halv åtta på morgonen och det tog cirka två timmar att ta oss ned med bil till deltat. Det inkluderar även en halvtimmes stopp vid det obligatoriska turistshoppingstället. Detta ställe avvek lite mer än vad de flesta har gjort hittills, då det tog hutlösa överpriser. Många gånger tycker jag att priserna är OK om man nu vill shoppa på dessa ställen.

Framme i Mekongdeltat så fick vi åka båt, smaka på honung, äta frukt och lyssna på vietnamesisk sång (och klappa händerna när du är riktigt glad (på engelska), åka roddbåt och det gick undan och de var mest intresserade av dricks, åka första båten, kolla hur de gör godis av kokos, köpa lite godis, ny båt, äta lunch och avstå från tilläggsbeställningar (se menyn så kan nog många av er förstå varför jag inte vill äta här), promenera lite, båt tillbaka till den första båten, första båten tillbaka till hamnen och sedan bilen tillbaks. Turen var helt OK och priset överkomligt ca 140 kr per person och då inkluderade det allt utom ev dricks och dryck.

Det som är skönt med sådana här turer emellanåt är att jag inte själv behöver engagera mig utan bara hänga på och få uppleva saker.

Tog även chansen att fråga här nere i söder om vad de kallar Saigon/Ho Chi Minh City. Vår guide sa att äldre människor säger Saigon och unga Ho Chi Minh City. Så då är jag tillbaks där jag började – jag är kluven till vad jag skall säga. Innan jag for hit denna gång så sa jag alltid Ho Chi Minh City… och nu blir det väl som det blir, dvs både och.

Sista dagen i Saigon i var regnig och vi har tagit det lugnt då vi båda är lite trötta på att se nya saker.