Jag vaknade vid sjutiden och tog det lugnt. En dusch och frukost senare gjorde mig redo för att bege mig ut på Kapstadens gator. Jag gick från hotellet ned till området som ligger vid vattnet, Waterfront. Det var lätt att gå även om tiden för att passera ett övergångsställe lämnar lite att önska.
Oftast gick det till så att när du väl fått gröna gubben och satt en eller båda fötterna på övergångsstället så började det att blinka rött. Jo, jag förstår att man skall skynda sig över gatorna men det är lite väl tufft att springa över och inte ens då hinna under tiden gubben är grön. Men det gick bra i alla fall, säkrast är ju oftast att ta rygg på någon som bor i staden. De brukar ju veta hur man skall göra för att det skall fungera.
Promenaden ned dit (med lite stopp för några foton) tog cirka 40 minuter. Waterfront består av en massa affärer och restauranger samt lite sevärdheter. Bl a är det här man tar färjan över till Robben Island om man skall dit (vilket jag inte skulle, jag hade bestämt mig för att hoppa det när de inte svarade på e-posten hemifrån). Det var skönt att bara vandra runt och kolla in läget. Att promenera är ett favoritsätt, ett annat är att åka-på-taket-buss. Men pga av den korta tid jag har haft i staden så var det inte aktuellt – i alla fall inte denna gången 🙂
Jag tillbaks till hotellet och åt lunch där för att sedan hoppa på nästa rundtur. Table mountain och city. Första etappen på resan gick till Table mountain och till min lycka så hade det klarnat upp rätt ordentligt. Det såg till och med ut som om jag skulle kunna få se lite utsikt från toppen. På turen var det bara jag och en tjatig amerikansk tant. Jag säger tjatig för munnen gick i ett och jag som bara ville njuta av utsikten och friden uppe på toppen fick tänka om.
För att komma upp på toppen tog jag linbana. Den åker cirka 10 meter i sekunden (totalt 4 minuter) och tar 64 personer + föraren. Den är lite speciell också då den roterar 360 grader under färden. Färden med linbana är cirka 700 meter upp. På toppen är det ca 1060 meter över havsytan. Linbana är inte mitt favoritsätt att åka på, för jag får alltid för mig att själva vagnen skall lossna från linan. Men inte gjorde den det heller denna gång.
Väl uppe på toppen kan jag se den underbara utsikten över… ja vad molnen hette då det vet jag inte. Men det kändes som att vara instängd i en burk utan fönster… Det var bara att avvakta och se om det blev bättre och det blev det efter cirka 10 minuter.
Då gick det att se ganska bra tidvis. Resten av tiden uppe på toppen var en trevlig upplevelse (och ännu bättre hade den varit för mig om jag hade sluppit en viss person… men man kan inte få allt här i livet).
Totalt var jag uppe på berget i en timme innan det var dags att åka ned igen. När man tittar upp på berget, så ser det inte ut som om det är så mycket däruppe. Det finns stationen plus att det har gjort gångvägar plus ett fik och den obligatoriska souvenirshoppen.
Nästa del av turen börjar med en rundresa i de malaysiska kvarteren där husen är väldigt färgglada. Det är till och med så att ett rosa hus passar bredvid ett knallgrönt hus. Kanske är det rosa jag skall måla mitt hus i?
Därefter åker vi runt och får information om en massa saker, men nu börjar min hjärna att bli trött och jag skall snart bege mig till flygplatsen igen… Jag kommer tillbaks till hotellet vid halvfem och får min väska och åker vidare.
Resan vidare mot Johannesburg går på tid och allt flyter på och jag kommer så småningom fram till Backpacker Ritz i Johannesburg. Jag har bokat ett enkelrum och jag kommer genast ihåg varför jag har slutat bo på vandrarhem. Litet och trist rum samt delat badrum.
Fast på den positiva sidan är ju att det är en bra inskolning till den camping som kommer att följa de närmaste veckorna.
Jag bokar en halv dags utflykt till Soweto. Här har jag tur för en kille som också blev hämtad på flygplatsen frågar om det är någon utflykt i morgon. Men det skulle det inte då det behöver vara minst två personer – och med mig så blev vi två. Bra, precis det jag ville!
