Den 23 juni for vi vidare mot Hemavan för att besöka vänner. Vi valde att inte åka inlandsvägen (har åkt den tidigare) eller via Vildmarksvägen (vill ha lite mer tid) utan hamnade någonstans mittemellan. Det blev något som jag inte alltid gillar och det är mycket grusväg.

Men om jag ska vara positiv så är det också intressant och kul att se hur det ser ut även här.

23 juni Östersund – Hemavan

Vår färd från Östersund är trevlig men samtidigt mycket skog, så det är inte så varierande landskap utanför de bebyggda områden vi for igenom.

24 juni Hemavan

Vi for och tittade på fångstgropar. Fångstgropar användes länge för att fånga djur men förbjöds i 1864 års jaktstadga. Troligen användes de även efter det. Groparna fanns och finns delvis kvar i de platser som älgarna hade (vet inte om de har kvar dem) sina vandringsstråk. I groparna stack man ibland ned vassa saker för att skada djuren.

Groparna för tankarna tillbaka till våra resor till Vietnam och där man kan se groparna som de byggde under Vietnam (t ex vid Cu Chi) kriget som fällor för fienden. Gropar som ofta var fyllda med saker (vässade pinnar, snurrande hjul med spik osv).

25 juni Midsommarafton

En lugn dag i goda vänners sällskap och med god mat. Får man inte vara med så kan man ju alltid spana på folket och se vad de gör.

26 juni Hemavan

Besök vid Syterbäcken och hos vännernas fina stuga.

27 juni Hemavan

28 juni Hemavan och Laisaliden

På dagen tog vi en promenad och gick runt hela flygplatsområdet. Eftersom det är en mindre flygplats så tog det oss inte så lång tid.

På kvällen var vi och tittade på utsikten från Laisaliden. Sverige är fantastiskt vackert.

De två senaste somrarna har ju på grund av pandemin fått oss att upptäcka mycket mer av Sverige än tidigare. Eftersom jag själv är från västkusten från början så har jag haft bättre koll på södra Sverige, men nu är jag glad att jag har fått se så mycket mer. Och mer finns det.